För att vara ärlig så struntar jag fullständigt i storleken på hans kön, men när jag ser intervjun med honom på Dialogiskt, kommer jag osökt att ställa mig den frågan pga hur han framställer sig själv.
Intervjun känns extremt tillrättalagd och mycket väl planerad. Den blir en fullständig hyllning till PR själv och hur fantastisk han är med allt han ger sig på.
Den grandiosa självbilden leder tankarna någon helt annanstans än hur fantastiskt duktig PR är. Jag blir i långa stunder generad å hans vägar. Det framstår som om en del av intervjun är ett försök av PR att lyfta fram hur fantastisk han är. Det misslyckas fullständigt och PR gör självmål på självmål genom hela intervjun.