Description: Om familjelivet som svensk i T-land, mat, ungar och annat krafs.
Veckan har dragit igång igen, och det med buller och bång. För idag när jag hämtade Elsa på förskolan efter att väntat ett tag på hela hennes grupp som var på utflykt, så kom det en uppkörd tjej springandes mot mig. Det visade sig att hon hade vrickat järnet på sin lösa tand hela förmiddagen och nu hängde den ganska löst. Hon var dessutom fast besluten om att tappa den på förskolan och inte hemma. Men jag som redan hade väntat ett bra tag och Liva som var sugen på lunch ville hellre hem. Då kom Elsas lärare
Nu ligger tanden i ett glas med vatten bredvid henne i barnrummet och jag får väl smyga in sen och byta ut den mot en euro. Här är traditionen annars att lägga tanden under kudden, plus att tandfen inte tar med sig tanden utan man får en burk att förvara de små jäklarna i. Men det tycker jag verkar onödigt, så jag tror att vår tandfe tar med sig tanden. Och sen slänger hon nog den lite diskret i soptunnan… Dessutom brukar de bortskämda små liven här få mer än en euro, ofta en sedel (vilket ju går bra efters
Annars då? (Som jag tänker hela tiden när jag skriver men anstränger mig för att inte skriva ner för ofta.) Jo, Liva är fortfarande snorig, i eftermiddags var hon också extremt gnällig. Kanske har förkylningen förvandlats till tandlossning? Jag vet inte, men så här gnällig borde hon inte vara och inte så förkyld heller för den delen, med tanke på hur längesen det som hon drabbades av detta dryga. Men jag är pigg! Och ganska glad. Vi jobbar på att barnen ska sluta slänga det de för tillfället håller i händer